Thursday, April 26, 2012
Sunday, March 25, 2012
Vår
Skåne har bjudit på familj, släkt, goda vänner, vårkänslor, lek, fina samtal, glittrande hav och tät dimma. Våren är löftesrik och påminner samtidigt om livets sårbarhet. Dessa späda knoppar som skjuter upp ur just frusen mark. "Visst gör det ont när knoppar brister.. ... och vilar i den tillit som skapar världen". Tonårstidens favoritdikter håller än. Undrar ibland om jag någonsin kommer att få tid att plöja litteratur som då. Psykiatriboken tittar vänligt uppfodrande på mig. Personlighetsstörningar står på kvällens att läsa lista.
Tuesday, March 08, 2011
8 mars 2011
Har inte riktigt firat internationella kvinnodagen så tydligt idag, får göra det med en aftonbön om en mer jämställd värld. Att det är farligare att bära och föda barn i Afganistan än att vara soldat säger mycket om utsatthet.
Till grannpojkens 4-årskalas kom hela hans dagisavdelning på utflykt i en blå buss. Johannes och jag fick glädjen att vara med. En härlig stund. Skulle önska jag verkligen kunde gå in i 4-åringarnas världs för en tid. Hur känns det i Johannes när han blir så där arg eller bubblande glad? Hur är det att ha så starka känslor i en så liten kropp? Hur är det att kunna använda sin begränsade livserfaranhet så fantastiskt fantastifullt. Om kris betyder utveckling är det ju ytterst konstigt att barn "krisar" så lite med tanke på med vilken fart de utvecklas.
Tänk att jag får leva med mina barn, lotsa dom genom livets första del och sen förhoppningsvis få finnas kvar länge som bollplank och stöd när det behövs. Tänk att jag får dela detta med Petter. I lördags satt Petter på en bänk i solen, Johannes lekte på lekplatsen brevid och Jacob och lillkusinen sov i sina vagnar. Ett magiskt ögonblick glänste hela världen av och i kärlek. Omfamnad av livet fick jag gunga Johannes som snart kan putta fart alldeles själv.
Till grannpojkens 4-årskalas kom hela hans dagisavdelning på utflykt i en blå buss. Johannes och jag fick glädjen att vara med. En härlig stund. Skulle önska jag verkligen kunde gå in i 4-åringarnas världs för en tid. Hur känns det i Johannes när han blir så där arg eller bubblande glad? Hur är det att ha så starka känslor i en så liten kropp? Hur är det att kunna använda sin begränsade livserfaranhet så fantastiskt fantastifullt. Om kris betyder utveckling är det ju ytterst konstigt att barn "krisar" så lite med tanke på med vilken fart de utvecklas.
Tänk att jag får leva med mina barn, lotsa dom genom livets första del och sen förhoppningsvis få finnas kvar länge som bollplank och stöd när det behövs. Tänk att jag får dela detta med Petter. I lördags satt Petter på en bänk i solen, Johannes lekte på lekplatsen brevid och Jacob och lillkusinen sov i sina vagnar. Ett magiskt ögonblick glänste hela världen av och i kärlek. Omfamnad av livet fick jag gunga Johannes som snart kan putta fart alldeles själv.
Monday, February 21, 2011
Tron på en ljusare framtid, trots allt
Försöker läsa körteori men tankarna pendlar ideligen till Libyen och alla människor som just idag, just nu runt om i världen riskerar sina liv och allt dom har för tron på en ljusare framtid. När ska vi förstå att mänskligheten är ett folk och att alla har lika värde som inte får förhandlas bort pga ekonomiska el andra intressen? BBC radio står på i köket, plågsamma ögonvittnesskildringar över få sprakande telefonledningar som ännu inte är klippta. Kadaffi verkar ha satt in stridsplan mot "sitt eget folk".
"We are crying out, why is the world silent?" ringer i mitt huvud.
Svårt att tro att den svenska delegation bestående av handelsminister Björling och flera svenska företagare (se artikeltips nedan fr Jens Halldin) inte var medvetna om att de förhandlade om ekonomiska vinningar med en diktatur. Hur kan vi igen och igen blunda för mänskliga rättigheter för "vårt eget lands" vinnings skull?
Ett annat plågsamt faktum: Sverige som jag och många andra vill förknippa med frihet, respekt för människorvärdet mm är världens per capita andra största vapenexportör!
Dessa frågor måste upp i ljuset. I valet 2014 får inte huvudfrågorna bli fastighetsskatten el andra privata "plånboksfrågor". Alla vi som har turen att leva i en demokrati måste sätta press på våra politiker och varandra att aktivt jobba för global demokrati och globala mänskliga rättigheter.
Vi lever nu. Nu är möjligheternas tid. Vi har alla barn omkring oss som vi älskar, "Låt dom få en tro på framtiden... så länge hjärtat slår, så länge vi förmår, ska vi stå upp för våra ideal, en kamp mot oförätt, vårt blod är rött och hett, och det finns hopp så länge hjärtat slår" Arja Sajoma, som gick runt, runt i bilen under min barndoms familjesemestrar runt Europa i den brytningstid som var då, när muren just fallit.
"We are crying out, why is the world silent?" ringer i mitt huvud.
Svårt att tro att den svenska delegation bestående av handelsminister Björling och flera svenska företagare (se artikeltips nedan fr Jens Halldin) inte var medvetna om att de förhandlade om ekonomiska vinningar med en diktatur. Hur kan vi igen och igen blunda för mänskliga rättigheter för "vårt eget lands" vinnings skull?
Ett annat plågsamt faktum: Sverige som jag och många andra vill förknippa med frihet, respekt för människorvärdet mm är världens per capita andra största vapenexportör!
Dessa frågor måste upp i ljuset. I valet 2014 får inte huvudfrågorna bli fastighetsskatten el andra privata "plånboksfrågor". Alla vi som har turen att leva i en demokrati måste sätta press på våra politiker och varandra att aktivt jobba för global demokrati och globala mänskliga rättigheter.
Vi lever nu. Nu är möjligheternas tid. Vi har alla barn omkring oss som vi älskar, "Låt dom få en tro på framtiden... så länge hjärtat slår, så länge vi förmår, ska vi stå upp för våra ideal, en kamp mot oförätt, vårt blod är rött och hett, och det finns hopp så länge hjärtat slår" Arja Sajoma, som gick runt, runt i bilen under min barndoms familjesemestrar runt Europa i den brytningstid som var då, när muren just fallit.
Friday, December 18, 2009
Jag som läkare?
Båda mina föräldrar arbetade, eller snarare, levde som läkare under hela min uppväxt. Mamma, dermatolog och venerolog, och pappa, bl.a transfusionsmedicinare, såg medvetet eller omedvetet läkaryrket som ett kall. Läkare var dom dygnet runt och året runt när det behövdes. Vi bodde i ett litet skånskt fiskeläge. Många i byn och i den större grannbyn visste på vilken dörr man kunde knacka om någon familjemedlem (minst särkilt en gång när det gällde en gammal fiskares hund) eller de själva behövde en läkarkonsultation.
Så länge jag kan minnas har det varit ett självklart val för mig att bli läkare, det var bara någon kort period i tidiga tonåren då veterinär och hästar stod högre upp på önskelistan, och sedan när jag brottats med livet och Gud undrat om inte prästbanan kanske kan erbjuda ett mindre diaboliskt liv. Mina två äldre syskon har valt andra banor, så det har inte varit ett krav hemifrån, men i stort sett aldrig har jag sett min numera avlidne far så glad som när yngsta barnet visade upp antagningsbeskedet fr läkarlinjen. Till första lilla projektarbetet kom nyutgiven litt. om ämnet m. posten. Engagemang har det aldrig funnits brist av i vare sig mitt eget eller min familj liv.
Men hur få hela livet att gå ihop?
Innan jag ens hunnit fylla 30 och bli färdig läkare ådrog jag mig någon sorts blandform mellan en sen postnataldepression och ett utmattningssyndrom. Att bli mamma och kämpa med och mot psykisk sjukdom har vidgat perspektiven. Hur håller jag mig själv frisk? Det går inte att bota ont med ont. En sjuk läkare är sällan största och bästa stödet för en patient. Jag har hela tiden fått fantastisk hjälp, först av min distriktsläkare på Hjällbo vårdcentral och sen vidare till psykiatriker och sjukgymnast. I trygga händer hela vägen och med en förstående och stöttande familj och många vänner. Att vara patient själv är förstås inte bara negativt. Att ha sett depressionens mörker inneifrån har för alltid gjort mig mer ödmjuk inför livet, min kropp och min själ.
Läkare... någon som läker sjuka?
AA(anonyma alkolister)s mest kända bön har nästan blivit ett mantra för mig. Första gången jag läste den var det Gudrun Schyman som citerade den i en kvällstidning. Numera sjunger jag den oftast, finns tonsatt i Psalmer i 2000-talet.
"(Gud) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
I bibeln finns mkt om sjukdom och läkekonst. I evangelietexterna (evangelisten Lukas var själv läkare till yrket) talar Jesus om sin läkarroll flera gånger:
Luk 5:31-32 "Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. (32)"
Jämför Markus om kvinnan med blödningar:
Mark 5:26 "Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre"
Jämför om Kung Asa i 2 Krönikeboken:
2 Krön 16:12: "Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare."
Och slutligen Jesu ord om theodicé-problemet:
Luk 4:23: "Då sade han (Jesus) till dem: "Snart kommer ni väl med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
Som avslutning två dikter till tröst. Stig Dagerman och Tomas Tranströmmer, två favoriter.
"Världen kan du inte göra om
Stilla din oroliga själ.
Blott en sak kan du göra,
en annan människa väl,
men redan det är så mycket att själva stjärnorna ler,
en svältande människa mindre,
betyder en broder mer."
Stig Dagerman
Romanska bågar
ur samlingen För levande och döda från 1989.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmmer
Så länge jag kan minnas har det varit ett självklart val för mig att bli läkare, det var bara någon kort period i tidiga tonåren då veterinär och hästar stod högre upp på önskelistan, och sedan när jag brottats med livet och Gud undrat om inte prästbanan kanske kan erbjuda ett mindre diaboliskt liv. Mina två äldre syskon har valt andra banor, så det har inte varit ett krav hemifrån, men i stort sett aldrig har jag sett min numera avlidne far så glad som när yngsta barnet visade upp antagningsbeskedet fr läkarlinjen. Till första lilla projektarbetet kom nyutgiven litt. om ämnet m. posten. Engagemang har det aldrig funnits brist av i vare sig mitt eget eller min familj liv.
Men hur få hela livet att gå ihop?
Innan jag ens hunnit fylla 30 och bli färdig läkare ådrog jag mig någon sorts blandform mellan en sen postnataldepression och ett utmattningssyndrom. Att bli mamma och kämpa med och mot psykisk sjukdom har vidgat perspektiven. Hur håller jag mig själv frisk? Det går inte att bota ont med ont. En sjuk läkare är sällan största och bästa stödet för en patient. Jag har hela tiden fått fantastisk hjälp, först av min distriktsläkare på Hjällbo vårdcentral och sen vidare till psykiatriker och sjukgymnast. I trygga händer hela vägen och med en förstående och stöttande familj och många vänner. Att vara patient själv är förstås inte bara negativt. Att ha sett depressionens mörker inneifrån har för alltid gjort mig mer ödmjuk inför livet, min kropp och min själ.
Läkare... någon som läker sjuka?
AA(anonyma alkolister)s mest kända bön har nästan blivit ett mantra för mig. Första gången jag läste den var det Gudrun Schyman som citerade den i en kvällstidning. Numera sjunger jag den oftast, finns tonsatt i Psalmer i 2000-talet.
"(Gud) ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden".
I bibeln finns mkt om sjukdom och läkekonst. I evangelietexterna (evangelisten Lukas var själv läkare till yrket) talar Jesus om sin läkarroll flera gånger:
Luk 5:31-32 "Jesus svarade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. (32)"
Jämför Markus om kvinnan med blödningar:
Mark 5:26 "Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre"
Jämför om Kung Asa i 2 Krönikeboken:
2 Krön 16:12: "Under sitt trettionionde regeringsår drabbades Asa av en svår åkomma i fötterna. Men inte ens under sin sjukdom sökte han sig till Herren utan till läkare."
Och slutligen Jesu ord om theodicé-problemet:
Luk 4:23: "Då sade han (Jesus) till dem: "Snart kommer ni väl med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också."
Som avslutning två dikter till tröst. Stig Dagerman och Tomas Tranströmmer, två favoriter.
"Världen kan du inte göra om
Stilla din oroliga själ.
Blott en sak kan du göra,
en annan människa väl,
men redan det är så mycket att själva stjärnorna ler,
en svältande människa mindre,
betyder en broder mer."
Stig Dagerman
Romanska bågar
ur samlingen För levande och döda från 1989.
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Tomas Tranströmmer
Tuesday, April 21, 2009
Första föräldrarmötet som förälder
Ikv har vår lilla fam varit på vårt första föräldrarmöte på dagis. Jag har känt mig lite extra mammastolt hela dagen, som om jag fått ett litet kvitto på att jag duger som mamma... åtminstone "good enough"... often enough...
Det var nästan inga andra barn med, vilket inte störde J alls, då han fick mkt uppmärksamhet fr sina favoritfröknar och det dessutom bjöds på glass och kladdkaka.
På J´s dagis är det nog bara jag, P och en annan liten killes föräldrar som har svenska som modersmål. På föräldrarmötet fanns det därför både somalisk, spansk, arabisk och bosnisk tolk. Ovant och härligt m tolksurr mitt bland bildspel med barnen i, för mina ögon, så typisk "svensk" dagisverklighet. Jag fick en liten lyckoboll i magen. Johannes favoritkompis lilla R:s mamma var också där och det värmde mitt hjärta att få veta att R visar lika tydligt för sin mamma hur mkt hon gillar J, som J signalerar till mig och Petter.
Häromdagen var jag m Johannes hos min frisör här i Hjällbo, han klipper fantastiskt och tar bara 200 kr inkl tvätt och föning. han berättar hur svårt det är att klara hela den sv. administrationen som ganska nyanländ, trots att han redan lärt sig fullständigt flytande svenska och tagit svenskt gesällbrev. Tänk om Rotary och liknande sällskap mer aktivt kunde bjuda in "nysvenska" driftiga företagare i sina nätverk.
När jag satt där i stolen försökte Johannes påkalla min uppmärksamhet. Jag förstod inte vad han sa, tills frisören utbrister han säger mamma, mamma, mamma! på turkiska. (Frisörens modersmål är syrianska, men han pratar många fler språk än så..., i Hjällbo kan människor som säger att de är dåliga på språk oftast minst 3-4 st.) Tänk, vad jag tror Johannes blir berikad på alla möjliga plan i sin dagismiljö.
En fin kv efter en fin pluggdag m min mamma- och läkarstudentkollega. Dessutom har jag hunnit lämna in filmer på framkallning (nä, jag har inte helt övergett min gamla systemkamera trots att jag ärvt en jättefin digital... men det kommer... ska bara vänja mig vid Nikon och "digitalkänslan"). Dagens klipp är en alldeles röd regntät vårjacka t mina cykelturer och en matchande röd ryggsäck som äntligen ska få ersätta den gamla med ingrodd mosad banan i lilla facket. Jag och Petter åt lyxgod lunch på vårt favorit Caféva i Haga...
En FIN dag! Nu längtar jag efter att få sova.
Imorgon körkväll. Längtar efter att sjunga hela kvällen...
Godnatt! Carin
Det var nästan inga andra barn med, vilket inte störde J alls, då han fick mkt uppmärksamhet fr sina favoritfröknar och det dessutom bjöds på glass och kladdkaka.
På J´s dagis är det nog bara jag, P och en annan liten killes föräldrar som har svenska som modersmål. På föräldrarmötet fanns det därför både somalisk, spansk, arabisk och bosnisk tolk. Ovant och härligt m tolksurr mitt bland bildspel med barnen i, för mina ögon, så typisk "svensk" dagisverklighet. Jag fick en liten lyckoboll i magen. Johannes favoritkompis lilla R:s mamma var också där och det värmde mitt hjärta att få veta att R visar lika tydligt för sin mamma hur mkt hon gillar J, som J signalerar till mig och Petter.
Häromdagen var jag m Johannes hos min frisör här i Hjällbo, han klipper fantastiskt och tar bara 200 kr inkl tvätt och föning. han berättar hur svårt det är att klara hela den sv. administrationen som ganska nyanländ, trots att han redan lärt sig fullständigt flytande svenska och tagit svenskt gesällbrev. Tänk om Rotary och liknande sällskap mer aktivt kunde bjuda in "nysvenska" driftiga företagare i sina nätverk.
När jag satt där i stolen försökte Johannes påkalla min uppmärksamhet. Jag förstod inte vad han sa, tills frisören utbrister han säger mamma, mamma, mamma! på turkiska. (Frisörens modersmål är syrianska, men han pratar många fler språk än så..., i Hjällbo kan människor som säger att de är dåliga på språk oftast minst 3-4 st.) Tänk, vad jag tror Johannes blir berikad på alla möjliga plan i sin dagismiljö.
En fin kv efter en fin pluggdag m min mamma- och läkarstudentkollega. Dessutom har jag hunnit lämna in filmer på framkallning (nä, jag har inte helt övergett min gamla systemkamera trots att jag ärvt en jättefin digital... men det kommer... ska bara vänja mig vid Nikon och "digitalkänslan"). Dagens klipp är en alldeles röd regntät vårjacka t mina cykelturer och en matchande röd ryggsäck som äntligen ska få ersätta den gamla med ingrodd mosad banan i lilla facket. Jag och Petter åt lyxgod lunch på vårt favorit Caféva i Haga...
En FIN dag! Nu längtar jag efter att få sova.
Imorgon körkväll. Längtar efter att sjunga hela kvällen...
Godnatt! Carin
Sunday, April 05, 2009
Försmak av sommar
Vilken dag och vilken kväll.
Solen visade sig från sin somriga sida för första gången igår. Vi njöt. Min syster,en kär vän och jag satt vid havet med var sitt glas vin och lät kvällssolen värma våra vinterbleka ansikten. Vi låg och pratade långt in på småtimmarna och åt söndagsfrukost utan att skynda. Härligt! Det känns som om vi välkomnat våren, sommaren och ljuset. Varmt Välkomna!
Ikväll har vi njutit av att vara återförenande hela lilla familjen. Lille J har varit borta från mamma och pappa en hel helg för första gången, i fasters och fabrors trygga sällskap, och uppenbarligen haft det väldigt fint. P har tagit vara på tiden och skrivit på sin uppsats. Tillsammans igen gick vi till vår vackra Lärjeåns dalgång. Njöt utsikten högt på en kulle, följde en liten snirklande stig och kastade pinnar från en bro.
"På stigar går man aldrig riktigt ensam, fötterna har sällskap med alla steg som stigit stigen fram." Ingrid Sjöstrand Ur En dikt till tröst
Glad vår och Glad Påsk!
Solen visade sig från sin somriga sida för första gången igår. Vi njöt. Min syster,en kär vän och jag satt vid havet med var sitt glas vin och lät kvällssolen värma våra vinterbleka ansikten. Vi låg och pratade långt in på småtimmarna och åt söndagsfrukost utan att skynda. Härligt! Det känns som om vi välkomnat våren, sommaren och ljuset. Varmt Välkomna!
Ikväll har vi njutit av att vara återförenande hela lilla familjen. Lille J har varit borta från mamma och pappa en hel helg för första gången, i fasters och fabrors trygga sällskap, och uppenbarligen haft det väldigt fint. P har tagit vara på tiden och skrivit på sin uppsats. Tillsammans igen gick vi till vår vackra Lärjeåns dalgång. Njöt utsikten högt på en kulle, följde en liten snirklande stig och kastade pinnar från en bro.
"På stigar går man aldrig riktigt ensam, fötterna har sällskap med alla steg som stigit stigen fram." Ingrid Sjöstrand Ur En dikt till tröst
Glad vår och Glad Påsk!
Subscribe to:
Posts (Atom)
